Stilhistoria – Rokoko
En ny tid, Frihetstiden – den lekfulla rokokons tidevarv – tar vid i Sverige under 1700-talets mitt. Karolinerna har ersatts på tronen av ett nytt kungapar, Lovisa Ulrika och Adolf Fredrik, och med dem nya inredningar i moderiktig rokoko.
Nicodemus Tessin d.y. dog 1728 och hann inte se Kungliga slottet stå färdigt. Till sin efterträdare hade han utsett sin lovande elev, Carl Hårleman (1700–1753). Tessin hade äskat pengar ur Slottsbyggnadsdeputationen att bekosta Hårlemans utbildningsresa i Europa, där han bekantade sig med de senaste stilidealen samt studerade kyrkoarkitektur.
Hårleman knöt kontakter under sina studieår i Frankrike och Italien, vilka kom väl till pass, då han som sin läromästares efterträdare fortsatte slottsbygget och behövde skickliga hantverkare och konstnärer att förfärdiga interiörerna under 1730-och 40-talen.
Nya tider
Hårleman följde lojalt arkitekten Tessins plan för Kungliga slottet, rumsdisposition och användningsområde för utrymmena, men behövde följa med sin samtids modeutveckling beträffande detaljutförandet av inredningar och möblemang.
Epoken präglad av 30-åriga kriget och dess efterdyningar hade i Europa övergått i den lekfulla, njutningslystna rokokons tidevarv, le goût nouveau. I vårt land efterträddes Stormaktstiden av Frihetstiden. Karolinerna ersattes på tronen av ett nytt kungapar, Lovisa Ulrika och Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp. Drottningens bror var ingen mindre än Fredrik den store av Preussen och den viljestarka drottningen hade dyr smak, näsa för det moderiktiga, stora pretentioner och lite tålamod. Trycket på Hårleman kom att bli hårt att iordningställa ståndsmässiga interiörer som behagade Lovisa Ulrika i det enorma slottet.
Rokoko och kineserier på Drottningholm
I väntan på att få flytta in i det Nya Slottet, bodde kungliga familjen delvis i Kungshuset på Riddarholmen, men även på Drottningholm, där många talande inredningar ännu återfinns, skapade till Lovisa Ulrikas behov och önskemål, i utsöktaste rokoko.
1731 bildades Svenska Ostindiska Companiet och handelsresorna till Kina förde hem allehanda spännande nymodigheter. Kina slott vid Drottningholm är det bäst bevarade sammanhållna exempel på rokokons vurm för kineseri i Sverige, öppet för allmänheten att besöka sommartid. Skickliga möbelmästare, som Nils Dahlin, utförde rokokomöbler i kinesisk lackteknik, vilka står oöverträffade inom sin genre i svensk möbelhistoria.
Nytt slott efter franska förebilder
Vid Kungliga slottet i stan skulle inredningar och lösöre färdigställas. Slottets många rum avsedda för olika ändamål krävde stora möbelvolymer med knappa leveranstider. Därmed kom bildhuggarna att utföra arbeten både för interiöra utsmyckningar, som fasta väggpaneler och dörröverstycken, liksom för möbler och annat lösöre.
Från Frankrike inköptes möbler av senaste snitt att tjäna som modell för de svenska stolmakarna. Även franska stolmakare och bildhuggare reste till Stockholm för att, dels utöva sina skickligheter i konkret produktion, men också med uppdrag att lära ut sin yrkesskicklighet till de lokala hantverkarna, varav några även själva rest till Paris för att lära. Det franska influenserna var genomgående såväl i seder & bruk, som mode, inredning och formspråk, även om den svenska rokokon kom att anta en viss återhållsamhet med Hårleman som ”redaktör”.
De sköna konsterna
Även för måleriet inkallades konstnärer från Frankrike och Italien, under 1730-och 40-talen, med uppdrag att samtidigt också verka som läromästare för svenskarna. Den franske konstnären Guillaume Thomas Taraval (1701–50) kom i praktiken att, 1735, bli den förste läraren i Ritarakademien, som uppstod på slottet i syfte att förmedla kunskap och teknisk erfarenhet till de hågade svenska utövarna. Ritarakademien utgjorde upptakten till vad som kom att bli Akademien för de sköna konsterna – idag Konstakademin.
Toppbilden: Lovisa Ulrikas garderob på Drottningholms slott, en av slottets mest charmiga rokokointeriörer med den ursprungliga fasta inredningen från 1740-talet bevarad. Foto: Lisa Raihle Rehbäck/Kungligaslotten.se