Silvertronen

I Rikssalen på Kungliga slottet står ett av den svenska historiens mest laddade föremål: Drottning Kristinas silvertron.

Silvertronen var en gåva till drottning Kristina från greve Magnus Gabriel De la Gardie inför kröningen 1650. Arbetet utfördes av guldsmeden Abraham Drentwett i Augsburg av drivna och gjutna delar i silver och monterades på en stomme av trä. De två kvinnofigurerna på ömse sidor av riksvapnet föreställer Justitia (rättvisan) med svärd och vågskål samt Prudentia (sanningen) med sin spegel. Mellan dem håller två flygande amoriner en krönt lagerkrans, som från början omgav Kristinas namnchiffer.

Vid Adolf Fredriks tronbestigning 1751 placerades i stället lilla riksvapnet inom kransen. Det nuvarande silvertyget med dess kronor, spetsar och tofsar härrör likaså från 1700-talet. Tronhimlen i Paris efter Jean Eric Rehns ritningar, inför Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas kröning.

Hur kommer det sig att tronstolen är utförd i silver? Varför inte i guld som så mycket annat under denna praktälskande epok?

I den kristna traditionen symboliserar den vita färgen oskuld, renhet och fullkomlighet och under renässansen började europeiska furstehus använda sig av vita bröllopskläder. Vid kröningar användes silver i dräkterna, med samma symboliska betydelse. Redan året före kröningen, 1649, gav hon klart besked om att hon aldrig tänkte gifta sig.

”Om det stodo i min förmågo att gifta mig, ville jag det gärna göra … Jag säger det uttryckligen, att det är mig omöjligt att gifta mig. Således är den saken beskaffad. Rationes härtill förtiger jag. Men mitt sinne är därtill intet. Jag haver bett flitigt Gud därom, att jag måtte få det sinnet, men jag haver det aldrig kunnat få.”

Troligen hade drottning Kristina bestämt sig för att konvertera till katolicismen och abdikera redan innan hon intog silvertronen vid kröningen 1650. Hon lämnade Sverige 1654.

Toppbilden: Silvertronen i Rikssalen på Kungliga slottet. Foto: Alexis Daflos/Kungligaslotten.se